Detta är en ganska tung vecka, för två grannfamiljer som vi umgås med väldigt mycket ska flytta. Vi har barn i samma ålder och vi vuxna kommer oerhört bra överens. Jag vet att vi kommer att ha fortsatt kontakt, men det kommer inte att bli samma. Det blir inte lika naturliga möten, som när man bor i samma hus och har samma gård.

Idag går flyttlasset för en av familjerna. Igår umgicks vi på gården "en sista gång" innan deras flytt. Mamman i familjen valde att gå in ganska snabbt, för det är ett jobbigt avsked. Vi sade bara kort hej då, för att göra plågan kort. Pappan dröjde sig kvar länge och vi pratade länge och mycket. När det var dags att gå försökte jag göra det kort. Egentligen borde vi kramat om varandra, men det hade blivit för känslosvallande, så jag bara sade hej då och gick upp. Efteråt kändes inte avskedet riktigt rätt, även om jag vet att vi snart kommer att ses igen.

En stund senare fick jag ett sms från mamman. Hon behövde några grejer och vi möttes på gården. Då brast jag ut i tårar. Det blev såååå jobbigt. Jag gick upp i lägenheten igen och storbölade. Det kändes inte riktigt rätt att jag inte sagt ett riktigt hej då till pappan. Lite gnagande känsla....

Imorse när jag skulle gå till jobbet råkade han komma ut genom sin port precis när jag gick förbi. Det känns verkligen inte som det var någon slump. Känns som om någon högre makt hade ett finger med i spelet där. Han lade sin arm om mina axlar och höll kvar så. Jag lade min arm bakom hans rygg och handen vid hans sida. Vi gick så länge, länge och bara höll i varandra. Sån fantastisk fin känsla. Så djupt, så ärligt. Han gav mig en kram kind mot kind. Så himla fint blev det. Så otroligt rätt.

Han klev sedan på en buss och jag gick vidare dit jag skulle. Tänk vad häftigt att det kunde bli så bra i alla fall. Att jag fick säga ett riktigt hej då, även om vi snart kommer att ses igen. Jag har levt på det härliga ögonblicket i morse hela dagen. Det var magiskt på något sätt. Vår vänskap är så otroligt djup och ärlig. Så underbart att få ha sådana vänner!