Jag har sedan min krasch i väggen försökt att jobba mycket med mig själv och analysera varför jag har blivit, som jag har blivit. Jag tyckte att jag haft en schyst barndom utan konstigheter, men har nu insett att det är helt annorlunda.

Jag blev för ett tag sedan medveten om att min mor hade en stor finger med i spelet om varför jag har blivit som jag har blivit. Nu i sommar har jag umgåtts mycket med henne och studerat hennes beteende och testat det. Det jag ser är ganska tragiskt.

Hon säger aldrig rakt ut vad hon vill. Hon ger hela tiden antydningar och pikar och nedvärderande kommentarer. Några exempel: Fotografering har blivit ett av mina stora intressen och det får mig att må väldigt bra. Vi är nu i en stuga tillsammans och jag fotograferade det vackra timmret i olika vinklar. Hon säger: "Vad fotade du nu?" Jag: Det där. ( och pekade). Hon: Fnyser och säger sarkastiskt "Det där."

Jag köpte idag en ny jacka, som jag mannekängade för henne. Hennes kommentar: "Ja, du räknar väl med att gå ner i vikt, för den är ju sååå tight".

Hon antyder saker hela tiden och när jag någon gång ifrågasatt det blir det bara ännu värre. Jag förstår ju att hon hållit på så här under hela min uppväxt och för att hävda mitt värde har jag känt att jag behövt prestera bra. För duktighet har alltid belönats i min familj. Det är lite tragiskt att inse, men känns ändå viktigt för att kunna gå vidare. Det är ju hon som tryckt min självkänsla i botten. Hon har självklart inte gjort det medvetet, men det har påverkat mig oerhört negativt.

Det är också svårt att inse att min mor, som för alla andra betraktas som oerhört snäll och omtänksam och rar att hon varit så här hela tiden inom familjen. Sorgligt men sant. Nu med den här insikten, tror jag att jag kommer att få lättare att acceptera att jag blivit som jag blivit och kunna gå vidare utifrån det.

 

Piedra

5 augusti 2011 09:13

Oj, vad jag känner igen både mig själv och min mamma i det du skriver!!! Det är oerhört svårt att växa upp med en mamma som är så där; det sätter verkligen djupa spår, för man får en "inre mamma" som säger alla de där negativa sakerna till en, fast ens mamma inte ens är närvarande. Svårt att jobba bort tyvärr. Men det SKA gå!

http://piedra.bloggplatsen.se

dolphin

5 augusti 2011 09:22

Trist att du känner igen dig. Visst är det så att det hela tiden sitter en inre mamma på axeln och påminner om allt det negativa. Jag känner mig ganska övertygad om att det ska gå att jobba bort, men det kommer ta tid och övning. Stort tålamod. Jag känner mig ändå tacksam över att jag blivit medveten om det.
Kram till dig!

 

Vidunderlig

12 augusti 2011 16:28

Jag känner också igen mig väldigt mycket i det du skriver, samtidigt som jag blir glad (missförstå mig rätt, inte glad som i glad) att du nu faktiskt ser det och ser vad hon gjort och hur det påverkar dig. Det är ju ett av de viktigaste stegen. Jag är övertygad om att du kommer kunna jobba med det så mycket att det inte påverkar dig i dagligdan och att du kommer stark ur insikten om hur illa de faktiskt gjort dig. Btw, är ny läsare som garanterat tittar in igen!! :-D

http://helt-vidunderlig.blogspot.com

dolphin

12 augusti 2011 16:35

Tack för att du tittade in! Det är en tuff resa, men jag har påbörjat den och kommer att avsluta den! Jag ska själv ha makten över mitt liv! Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Oj, vad trött jag är. Jag är som sagt inne i ett bakslag, som är det längsta och tuffaste sedan väggkraschen. Jag har haft på tok för många stressymtom, så nu har jag fått börja med mediciner igen. Jag som verkligen inte ville det, men insåg att jag ...

Jag har fått ett bakslag och det känns som ett rent h****e. Jag har känt att det varit på gång, men trodde att jag hade kontroll på det. Sömnen har blivit urkass, yr, magont, hyperventilat, panikångestattacker mm. Det är sååå jobbigt.   Förra vec...

Jag har varit ganska stressad ett längre tag nu och märkt av kroppens signaler väl. Det jag inte gjort är att jag valde att inte ta dem på tillräckligt stort allvar. Kroppen är dock smart. Om man inte lyssnar, så tar den i lite hårdare. Igår på jobbe...

Att falla tillbaka i gamla vanor är oerhört enkelt. Jag arbetar på samma arbetsplats, som när jag blev utbränd. Förut var jag högst ansvarig där, men nu är jag en vanligt anställd. Jag trivs oerhört bra med att ha fått möjlighet att kliva tillbaka et...

Jag håller just nu på att gå en internetbaserad kurs för att bygga upp självkänslan med hjälp av KBT. Jag har kommit en bit in i kursen och har hamnat i en fas, när jag blir ganska ledsen. Jag har med hjälp av övningar i kursen börjat inse vad mitt e...