Jag har varit ganska stressad ett längre tag nu och märkt av kroppens signaler väl. Det jag inte gjort är att jag valde att inte ta dem på tillräckligt stort allvar. Kroppen är dock smart. Om man inte lyssnar, så tar den i lite hårdare. Igår på jobbet fick jag en rejäl yrsel/ångestattack. Det var så illa att jag var tvungen att gå ifrån och lägga mig en stund. Jag hade svårt att häva attacken och att acceptera den. Efter ett tag samlade jag mig och gick ut till kollegorna, men fick ta tag i en bänk och sätta mig för att inte ramla. Jag insåg att jag inte kunde vara kvar. Det passade inte alls att jag gick hem, för det behövdes folk där, men jag kände att jag inte hade något val. Jag sade att jag blir hemma dagen efter också. När jag kom in och skrev det på whiteboard tavlan, tänkte jag att jag borde vara hemma två dagar och landa.

Nu är jag det. Jag blir så rädd av alla olika signaler, som kroppen skickar ut. Samtidigt blir jag arg på mig att jag inte kan hantera det. Det har känts som om det har gått så himla bra på jobbet och jag har tagit mycket ansvar och gjort mycket. Folk har kommit till mig om det är något, även om det inte är jag som är formellt ansvarig. Suck! Den här gamla rollen, som jag fallit in i. Jag borde ha lärt mig att jag inte orkar att ge så mycket av mig själv på jobbet.... Suck!

Nu tänkte jag i alla fall ta två dagar, när jag bryter mönstret och låter kollegorna ta ansvar för allt på jobbet. Jag tar fullt ansvar för min egen kropp och hälsa. Jag började dagen med en långpromenad. Sedan har jag gjort avslappningsövningar. Resten av dagen ska jag bara ta det lugnt och eventuellt gå en promenad till. Jag ska bara göra saker, som jag mår bra av. Jag borde ha gjort det här för länge sedan, men det är bättre nu än aldrig.

Att falla tillbaka i gamla vanor är oerhört enkelt. Jag arbetar på samma arbetsplats, som när jag blev utbränd. Förut var jag högst ansvarig där, men nu är jag en vanligt anställd. Jag trivs oerhört bra med att ha fått möjlighet att kliva tillbaka ett steg.

 Jag är ändå en person, som tar oerhört stort ansvar för mitt jobb och mina arbetsuppgifter. Jag har blivit lite av den informelle ledaren på mitt jobb. De mesta förändringar och beslut går genom mig och jag är lite av en kunskapsbank. Det är många, som ställer olika typer av frågor till mig. Jag trivs alldeles ypperligt med att ha möjlighet att vara med och påverka och bestämma allt utan att ändå formellt behöva ha det yttersta ansvaret. Det är oerhört skönt.

Idag blev det annorlunda. Högste ansvarig blev sjuk och fick gå hem och hon lade över "rodret" på mig. Hon kommer säkert bara vara borta högst denna veckan, men ändå känns det lite jobbigt. Plötsligt måste jag bestämma och inte göra det bara för att jag vill. Jag är tillbaka till den roll jag hade när jag gick in i väggen och det triggar igång alldeles för mycket hos mig. Det är så många stressbeteenden, som kommer tillbaka. Varje arbetsmoment förknippar jag med så oerhört mycket saker. Det är så mycket känslor och jag blir alldeles både omskakad och förvånad att det kommer så mycket tillbaka på en gång.

Jag  har ikväll behövt påminna mig själv om att ta djupa andetag. Jag försöker att inte bli arg på mig själv utan bara acceptera läget, men det är lite jobbigt. Jag börjar till och med bli orolig inför natten om hur min sömn kommer bli. Den brukar fungera bra numera, men hela kroppen har verkligen blivit igångtriggad idag.

Jag vet att återfall är vanligt och det här är oerhört nyttigt för mig. Det visar också på att jag fortfarande är mycket mycket skörare än vad jag egentligen trodde. Dags att backa tillbaka ett steg. Imorgon ska jag dessutom ta och träna. Det är en bra motvikt till stress.

Var rädd om Dig!