Jag har varit ganska stressad ett längre tag nu och märkt av kroppens signaler väl. Det jag inte gjort är att jag valde att inte ta dem på tillräckligt stort allvar. Kroppen är dock smart. Om man inte lyssnar, så tar den i lite hårdare. Igår på jobbet fick jag en rejäl yrsel/ångestattack. Det var så illa att jag var tvungen att gå ifrån och lägga mig en stund. Jag hade svårt att häva attacken och att acceptera den. Efter ett tag samlade jag mig och gick ut till kollegorna, men fick ta tag i en bänk och sätta mig för att inte ramla. Jag insåg att jag inte kunde vara kvar. Det passade inte alls att jag gick hem, för det behövdes folk där, men jag kände att jag inte hade något val. Jag sade att jag blir hemma dagen efter också. När jag kom in och skrev det på whiteboard tavlan, tänkte jag att jag borde vara hemma två dagar och landa.

Nu är jag det. Jag blir så rädd av alla olika signaler, som kroppen skickar ut. Samtidigt blir jag arg på mig att jag inte kan hantera det. Det har känts som om det har gått så himla bra på jobbet och jag har tagit mycket ansvar och gjort mycket. Folk har kommit till mig om det är något, även om det inte är jag som är formellt ansvarig. Suck! Den här gamla rollen, som jag fallit in i. Jag borde ha lärt mig att jag inte orkar att ge så mycket av mig själv på jobbet.... Suck!

Nu tänkte jag i alla fall ta två dagar, när jag bryter mönstret och låter kollegorna ta ansvar för allt på jobbet. Jag tar fullt ansvar för min egen kropp och hälsa. Jag började dagen med en långpromenad. Sedan har jag gjort avslappningsövningar. Resten av dagen ska jag bara ta det lugnt och eventuellt gå en promenad till. Jag ska bara göra saker, som jag mår bra av. Jag borde ha gjort det här för länge sedan, men det är bättre nu än aldrig.