Detta är en ganska tung vecka, för två grannfamiljer som vi umgås med väldigt mycket ska flytta. Vi har barn i samma ålder och vi vuxna kommer oerhört bra överens. Jag vet att vi kommer att ha fortsatt kontakt, men det kommer inte att bli samma. Det blir inte lika naturliga möten, som när man bor i samma hus och har samma gård.

Idag går flyttlasset för en av familjerna. Igår umgicks vi på gården "en sista gång" innan deras flytt. Mamman i familjen valde att gå in ganska snabbt, för det är ett jobbigt avsked. Vi sade bara kort hej då, för att göra plågan kort. Pappan dröjde sig kvar länge och vi pratade länge och mycket. När det var dags att gå försökte jag göra det kort. Egentligen borde vi kramat om varandra, men det hade blivit för känslosvallande, så jag bara sade hej då och gick upp. Efteråt kändes inte avskedet riktigt rätt, även om jag vet att vi snart kommer att ses igen.

En stund senare fick jag ett sms från mamman. Hon behövde några grejer och vi möttes på gården. Då brast jag ut i tårar. Det blev såååå jobbigt. Jag gick upp i lägenheten igen och storbölade. Det kändes inte riktigt rätt att jag inte sagt ett riktigt hej då till pappan. Lite gnagande känsla....

Imorse när jag skulle gå till jobbet råkade han komma ut genom sin port precis när jag gick förbi. Det känns verkligen inte som det var någon slump. Känns som om någon högre makt hade ett finger med i spelet där. Han lade sin arm om mina axlar och höll kvar så. Jag lade min arm bakom hans rygg och handen vid hans sida. Vi gick så länge, länge och bara höll i varandra. Sån fantastisk fin känsla. Så djupt, så ärligt. Han gav mig en kram kind mot kind. Så himla fint blev det. Så otroligt rätt.

Han klev sedan på en buss och jag gick vidare dit jag skulle. Tänk vad häftigt att det kunde bli så bra i alla fall. Att jag fick säga ett riktigt hej då, även om vi snart kommer att ses igen. Jag har levt på det härliga ögonblicket i morse hela dagen. Det var magiskt på något sätt. Vår vänskap är så otroligt djup och ärlig. Så underbart att få ha sådana vänner!

 

Trolltyg

30 juni 2011 00:15

<3

http://trolltygensgalenskap.bloggplatsen.se

 

Maya

30 juni 2011 06:25

Så härlig upplevelse...
ha en bra dag idag!

http://flerbarnsmamma.bloggplatsen.se

 

FiloZophie

30 juni 2011 08:10

Hejsan Dolphin.
Vilken trevlig och intressant blogg du har och vad trevligt att dessutom se att den är korrekt uppbyggd och har ett bra språk. Det händer inte ofta att man hittar en ny blogg som man vill återkomma till men detta var ju ett lysande undantag.
Här tittar jag nog in lite då och då.
Stor Kram från Språkpolisen ;)

http://www.filozophie.bloggplatsen.se

 

Dolphin

30 juni 2011 20:09

Tack!

http://dolphin.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Oj, vad trött jag är. Jag är som sagt inne i ett bakslag, som är det längsta och tuffaste sedan väggkraschen. Jag har haft på tok för många stressymtom, så nu har jag fått börja med mediciner igen. Jag som verkligen inte ville det, men insåg att jag ...

Jag har fått ett bakslag och det känns som ett rent h****e. Jag har känt att det varit på gång, men trodde att jag hade kontroll på det. Sömnen har blivit urkass, yr, magont, hyperventilat, panikångestattacker mm. Det är sååå jobbigt.   Förra vec...

Jag har varit ganska stressad ett längre tag nu och märkt av kroppens signaler väl. Det jag inte gjort är att jag valde att inte ta dem på tillräckligt stort allvar. Kroppen är dock smart. Om man inte lyssnar, så tar den i lite hårdare. Igår på jobbe...

Att falla tillbaka i gamla vanor är oerhört enkelt. Jag arbetar på samma arbetsplats, som när jag blev utbränd. Förut var jag högst ansvarig där, men nu är jag en vanligt anställd. Jag trivs oerhört bra med att ha fått möjlighet att kliva tillbaka et...

Jag håller just nu på att gå en internetbaserad kurs för att bygga upp självkänslan med hjälp av KBT. Jag har kommit en bit in i kursen och har hamnat i en fas, när jag blir ganska ledsen. Jag har med hjälp av övningar i kursen börjat inse vad mitt e...