Oj, vad trött jag är. Jag är som sagt inne i ett bakslag, som är det längsta och tuffaste sedan väggkraschen. Jag har haft på tok för många stressymtom, så nu har jag fått börja med mediciner igen. Jag som verkligen inte ville det, men insåg att jag inte har något val. Det positiva är att det inte är några beroendeframkallande läkemedel jag äter denna gången.

 Det är tufft att leva med ångest och tabletterna hjälper mig verkligen mot den. Det är jag oerhört tacksam för.

Jag har börjat att sova sämre också. Det är väldigt jobbigt. Natten till idag var jag vaken mellan kl 3.30 och 5.30 Det suger. Nu har sömnproblemen hållit på ett tag och oron för att inte kunna sova har infunnit sig. Det gör inte sömnen bättre precis.

Suck.