Att kunna sova har för mig tidigare varit en självklarhet. Jag har dessutom tidigare, när folk snackat om att de inte kan sova, tänkt att det gör de säkert, fast de inte märker det. Nu vet jag bättre. Att inte kunna sova är verkligen ett problem.

Jag hade under en ganska lång period stora problem med sömnen. Första problemet var att jag inte kunde somna. Det kunde ta flera timmar från att jag lade mig i sängen tills att jag somnade. När jag väl sedan somnat vaknade jag flera gånger under natten. Sedan efter ungefär kl 4.00, som jag sällan något alls.

Fartblind, som jag var, av all min aktivitet kunde jag inte se något samband mellan att jag var så trött och att jag inte sov. Tänkte egentligen inte ens på att jag inte sov, utan bara på att jag var så oerhört trött hela tiden. Det var vid första besöket på företagshälsovården, som läkaren frågade i förbifarten om det var något annat, som jag berättade att jag var så oerhört trött. Hon frågade hur jag sov. Då började jag att fundera över hur jag sov och det var ju nästan obefintligt 3-4 timmar  per natt. Högst. Ackumulerad sömnbrist, stod det i läkarintyget.Jag fick läsa den meningen många gånger och kunde då se sambandet mellan min trötthet och icke sömn .

Läkaren skrev ut sömntabletter, som jag var oerhört skeptisk mot, men hon intygade att det för tillfället var en nödvändighet, för jag behövde verkligen få sova. Det hade hon helt rätt i.

Under väldigt lång tid försökte jag få ordning på min sömn utan medicin, men det gick inte. Jag åt diverse olika sömntabletter under nästan två års tid. Jag försökte att sluta med dem, men det gick inte. Det var sådan lång nedtrappning på dem  och stora utsättningssymtom och jag hade inte tålamod att vänta. Det blev en ond cirkel. Dessutom sov jag inte speciellt bra med tabletterna heller längre.

Till slut fick jag med hjälp av en psykoterapeut hjälp att ta mig ur tablettberoendet, jag hamnat i. Det visade sig att jag vaknade på nätterna av abstinensbesvär. Kroppen ville ha en ny tablett. Trots alla råd på bipacksedlar och dylikt fick jag rådet att sluta tvärt och ta två riktigt tuffa veckor och sedan borde det vara över, istället för långsam nedtrappning. Tävlingsmänniska, som jag är, antog jag utmaningen och lyckades! Det var två grymt tuffa veckor, när jag sov ännu sämre och var helt väck på dagarna, men jag löpte linan ut. När dessa veckor var över började jag kunna sova ordentligt igen. Det var helt otroligt. Heeeelt fantastiskt! En sådan otroligt befrielse!

Nu har jag varit fri från sömntabletter i drygt ett halvår och sover oftast hur bra som helst. Jag är förundrad över hur enkelt jag har att kunna somna. Jag har tidigare behövt göra massa saker för att kunna somna t ex lyssna på avslappningsskiva, spikmatta, mm.

Jag känner mig så oerhört tacksam över att jag kan sova idag! Det gör mig glad.

Mitt tips till Dig är att vårda din sömn. Den är inte självklar!