Att träna är a och o för att får ur stress ur kroppen, har jag fått lära mig. Jag har ofta genom min sjukdomstid fått frågan av både läkare och psykoterapeuter, om jag tränar.

Jag är en periodare på det. Vissa perioder tränar jag mycket och andra inte alls. Jag kommer aldrig till det skedet att jag känner att jag måste gå till gymmet för att jag vill. Jag har börjat att göra det för att jag vet att jag måste.

Det är alldeles för lätt att hamna i ett dåligt ekorrhjul, som jag gjorde. Jag var oerhört trött, när jag kom hem från jobbet och orkade inte gå och träna. Innan jag gick in i väggen helt blev jag succesivt tröttare och tröttare. Hade jag i det tidiga skedet struntat i tröttheten och gått till gymmet ändå, kanske jag hade sluppit gå igenom det här. Nu blev det inte så.

Nu har jag många gånger, trots att jag varit trött efter jobbet, gått och tränat ändå. Tro det eller ej, men jag har blivit piggare av det. Kroppen frigör endorfiner vid träning, som är helt fantastiskt! Det är så härligt att vara hög på dessa endorfiner.

Denna kväll orkade jag inte gå till gymmet, men jag satte mig och träningscyklade hemma 30 minuter. Sedan fick jag veta att en granne sökt mig, medans jag cyklade. Hon ville ha promenadsällskap. När jag ringde upp henne hade hon hunnit en bit. Jag valde då att springa ikapp henne (några kilometer) och sedan promenera med henne. Nu mår jag så otroligt bra. Jag känner mig så hel. Det är en sådan otroligt skön känsla.

Sedan är det viktigt att vara snäll mot sig själv och inte ha för höga krav, vad gäller träningen, utan sunda.

Dagens tips; Ta hand om din kropp och träna bort lite stress, som annars lagras i den.