Denna påskhelgen har verkligen tagit på mina krafter. Maken har varit tvungen att jobba i princip hela tiden och jag har haft båda barnen själv. Det borde egentligen fungera bra, men jag har sådan prestationsångest och vill göra så mycket. Vi har varit ute nästan hela tiden. Det har varit picknick här och picknick där. Det har varit utflykter här och utflykter där och fixande av påskmat. Jag har varit megasocial med grannar och vänner.  Jag har kört full fart hela tiden och glömt att ta tid för mig själv och landa. De få stunder vi varit inomhus har jag fejat i hemmet med tvätt och disk mm.  Jag är ju så himla duktig, så det är väl inga problem att fixa det. Eller?

Det är nu ikväll, när jag satte mig i soffan, som jag kände hur high speedad min hjärna är. Jag känner mig helt slut i hela kroppen och gråten ligger i halsgropen. Krafterna känns som om de tagit slut helt. Tålamodet existerar inte. Hjärnan bara snurrar och snurrar.

Jag blir så trött på mig själv att jag aldrig lär mig. Jag måste försöka vara nöjd med att inte göra något speciellt. Jag måste försöka kunna säga nej till saker. Jag måste försöka sluta att initera saker och vara så himla klämkäck. Jag måste försöka prioritera mig själv. Att det ska vara så oerhört svårt. Just nu känner jag mig mest arg på mig själv. Jag förstår inte hur jag ska orka med en arbetsvecka ovanpå det här. Suck!