TheWayToLife

25 april 2011 21:05

Jag kunde ha skrivit ditt inlägg själv. Min sambo jobbar skift och kan inte alls hjälpa mig med mina barn som han gjorde förut. Jag stressar upp mig kopiöst över att "göra allt rätt" och perfekt, med resultatet av ungarna blir stressade, jag är helt slut och full av ångest över allt jag inte kunde göra bättre.

Lycka till på jobbet i veckan, du kommer göra ditt jobb precis så bra som DU kan den här tiden, och det duger mer än bra är jag säker på.

Erika

25 april 2011 23:48

Bamsekram till dig

Psst har en tävling på min blogg, va me vettja, priset är ett tittskåp gjort av mig

Baraa

26 april 2011 21:21

Du skriver otroligt bra och analyserande. Att ha prestationsångest är vanligt därför behöver man känna igen sin kropps varningssignaler och sakta när det känns överväldigande.

D

26 april 2011 21:30

Tråkigt "TheWayToLife" att du ska behöva känna igen dig.
"Erika"; tack för kramen.
"Baraa"; kul att du gillar sättet jag skriver på.

M

27 april 2011 22:31

Det är lustigt det där hur man ibland bara kör på i hundra knyck, utan att tänka på konsekvenserna sen.. Jag är lite av en expert på det, tyvärr..

Jag har haft så mycket för mig och stressar som aldrig förr, inte bra! Men läste ditt inlägg om självkänsla, jag tror att många saker som sker i nutid har med ens dåtid att göra. Och vi med dålig självkänsla har en tendens att alltid vara så nedrans DUKTIGA :(

Se inte den här påsken som ett nederlag, se det mer precis som du gjort... fått insikt att det blev lite tokigt. Och ge dig själv mer tid dom stunder du kan framöver.... vila, fota och sådant som är avkopplande för dig..

Och du är världens finaste människa D, och för att vara det så behöver du inte prestera eller vara på "tipptopp"... Jag tycker om dig <3

Varm kram/Trolltyg

dolphin

27 april 2011 23:22

Tack för att du finns! Blir glad av dina ord!

Erika

13 maj 2011 08:42

Det enda man kan göra är att jobba med sig själv. För mig har det tagit lång tid att ens uppnå något som liknar att slappna av fast man "vill" göra tusen saker. Trots att jag kan strunta i att dra omkring som en virvelvind blir det ändå inte riktigt bra. Jag blir ARG för att jag inte orkar!

Jag tror det är viktigt att komma ihåg att man faktiskt inte måste visa sig glad utåt. Min största räddning har varit att vara helt öppen med hur jag mår. Jag är noga med att förklara att jag har en dålig period eller behöver vila. Sen att kunna komma ihåg att stanna upp och andas.

Det spelar ingen roll om det ligger kvar lite disk och det är absolut inget fel i att våga be om hjälp. Ibland bara orkar man inte och då måste man prioritera sig själv! Ingen blir hjälpt av att man försöker leka hjälte hela dagarna. Det tar bara längre tid att komma tillbaka.

För mig har mina djur varit min räddning. Min osynliga sjukdom har hindrat mig från att skaffa familj som jag hade planerat och mitt förhållande höll inte. Det gjorde ont förut men jag har lärt mig att det viktiga är att leva dag för dag. Släpp all oro och all frustration över det förflutna. Man kan inte göra något åt det. Det är bara att ta itu med det som är precis framför näsan. Om det så är att sitta på sängen och vika sin tvätt sakta eller att tillåta sig att vila. Tillåt dig att känna att du är nöjd över de små sakerna du åstadkommit!

dolphin

13 maj 2011 17:35

Tack för dina kloka ord!