När jag var som allra sjukast var alla sinnesintrycken kraftigt förstärkta. Ljud var för mig det allra jobbigaste. Det kunde vara när t ex barnen lekte och pratade normalt, kändes det oehört högt. Det liksom skar i mina öron, kändes det som.

Jag minns vid  ett tillfälle när barnen lekte. Samtidigt skulle maken dammsuga. Jag satt i soffan och försökte vila. Plötsligt fick jag spel. Det kändes som om någon skar med en kniv i mina öron och jag visste inte var jag skulle ta vägen. Jag höll för öronen det hårdaste jag kunde och kröp ihop i fosterställning och bara låg där. Länge. Länge.  

När någon satte på vattenkranen i köket kunde jag också flippa ur. Det lät så oerhört starkt i mina öron. Radio var inte att tänka på att lyssna på. Jag kunde inte hantera de olika ljuden, som kom därifrån. Något jag aldrig tänkt på tidigare, var att de i nästan alla affärer spelar musik. Det var helt omöjligt för mig att överhuvud taget vistas i sådana butiker. Film kunde jag titta på någon gång ibland, men om det var en "snabb" film med för mycket hopp mellan olika klipp och för hög musik gick det inte.

Om jag befann mig på ett ställe med lite sorl i bakgrunden kunde jag inte föra ett normalt samtal. Jag kunde inte urskilja vad den andre sade. Alla ljud var lika starka både rösten och bakgrundssorlet.  

Nu så här ett bra tag efteråt känns allt det där så konstigt. Jag har fortfarande så svårt att förstå att jag kunde reagera så starkt, som jag ändå gjorde. Jag kan dock fortfarande känna "rester" av de symtomen. Dock inte lika starkt. Jag märker att om jag är inne i en lite mera stressad period, så förstärks alla sinnesintrycken.

Det gäller att försöka kunna hantera det och lära sig själv att kunna minimera sinnesintrycken, genom att vara i "snälla" miljöer.

Var rädd om Dig!