Just nu är det en väldigt intensiv period. Det har varit en ganska slitsam period på jobbet med otroligt mycket att göra. Maken har också haft mycket på jobbet och oftast arbetat extra långa dagar. Det har varit påsk- och valborgsfirande. Barnen har haft diverse saker, som det krävts närvaro och engagemang av mig i. Ovanpå det kör jag en ganska kraftig pollenallergi, som bland annat innebär extra trötthet och irritabilitet.

Jag har gått och lagt mig alldeles för sent på kvällarna och därmed sovit alldeles för lite. Jag har bälgat i mig kaffe, för att orka dagarna. Jag har kört på i full fart, som en robot. Det är i sådana här lägen jag har så oerhört lätt för att falla tillbaka, vilket jag också gjort denna gång. Jag har insett det nu. Det är så lätt att prioritera bort sig själv i ett sådant läge.

Det är egentligen då, som man borde prioritera sig själv högst. Vara extra snäll mot sig själv. Ge sig själv tid att landa. Ge sig själv tid att bara ta det lugnt. Ge sig själv tillräckligt med sömn. Säga nej till en del måsten och krav, som kanske trots allt inte är helt nödvändiga.

Att be om hjälp är också viktigt. Tidigare hade jag oerhört svårt för att be om hjälp. Duktig prestationsprinsessa, som jag vill vara. Nu har jag blivit bättre på att be och hjälp och ta emot hjälp om den erbjuds, även om jag skulle kunna göra det ännu mera. Det tar tid att lära om.

Idag bad jag i alla fall maken komma hem lite tidigare. Han tog med barnen ut en stund. Jag hade en stund helt för mig själv. Det var längesedan. Jag lade mig ner på soffan. Tänkte bara ligga där en liten stund och landa lite. Jag råkade somna och vaknade inte förrän 1,5 timme senare, när familjemedlemmarna kom in igen. Det var då jag insåg hur trött jag är och har varit en tid.

Nu ska jag försöka att vara lite snällare mot mig själv och ge mig själv tid att vila. Jag ska försöka göra något för min egen skull. Det är viktigt.

Gör det Du också! Ta hand om Dig själv och gör något för Din egen skull!