Jag har börjat inse vikten av att  regelbundet göra något för mig. Bara för mig. Att göra något som gör mig glad och får mig att må bra. Det är viktigt att ge sig själv tid. Tid att vara. Tid att landa. Tid att må bra. Tid att ladda batterier.  När man har småbarn är det verkligen lätt att glömma bort sig själv och sätta sig själv i sista hand. I längden fungerar inte det, har jag insett. Det är viktigt att ta hand om sig själv.

Jag har hittat en hobby, som är min lilla fristad. Jag har börjat att fotografera. Jag gör det utan krav på att prestera bra. Jag gör det inte för att jag  måste.  Jag gör det för att jag vill. Jag gör det, när jag känner för det. Jag gör det för att må bra.  Det känns så himla befriande att ha hittat en sak i min vardag, som jag betraktar som helt kravlös. Det är en oerhört skön och mycket ovan känsla för mig. Jag har annars oerhört höga krav på mig själv att alltid prestera bra i alla situationer.

Jag går, när jag känner för det ut på "fotopromenader". Med kameran runt halsen ser jag närmiljön på ett helt annat sätt. Jag försöker hitta det vackra, det udda, den roliga vinkeln mm. Jag är verkligen här och nu. Jag mår så otroligt bra då. Det är något, som jag gör bara för mig. Bara för att jag ska må bra. Jag är värd det.

Ta hand om Dig själv och gör något för Din egen skull!

Jag har genom den hårda skolan fått lära mig att jag måste lyssna på min kropps signaler och ta dem på allvar. Arbetsveckorna tar på krafterna och jag behöver stor del av helgen till att vila upp mig på.

I förmiddags gick sonen och jag till en större matbutik och storhandlade. Handla är ganska påfrestande för mig, men idag gick det bra i butiken i alla fall. När jag kom hem var jag i alla fall helt slut och då menar jag HELT slut. Det fanns inga krafter kvar till någonting, så det var bara att lägga sig och vila. Det är så svårt att acceptera att jag ibland orkar så lite.

Resten av dagen har jag tillbringat i soffan slumrandes. Jag blir väldigt arg på mig själv att det går så mycket tid till att vila, men det verkar som om jag just nu inte har något val. Det är så mycket saker jag vill och borde göra, men krafterna finns inte.

Ikväll har vi sedan länge bjudit hem middagsgäster. Känner inte alls för det nu. Vet att jag kommer bli ännu tröttare efteråt, samtidigt är det roligt och trevligt att träffa dem.

Önskar att det fanns tålamod att köpa någonstans. Igår kväll gick jag och lade mig alldeles för sent och gick idag upp alldeles för tidigt. ¨Konsekvensen av det blev att tröttheten tog över i eftermiddag och tålamodet tog slut. 

Jag vet hur viktig sömnen är, men har svårt att ändå komma i säng på kvällen. Den stunden när barnen somnat och det är alldeles lugnt hemma är så otroligt skön och jag vill nyttja den till max. Ikväll måste jag verkligen försöka att lägga mig tidigt för jag ska börja jobba redan kl 6.45 imorgon.

Jag har insett att jag har en oerhört låg självkänsla. Jag har under hela mitt liv upplevt att jag måste prestera något för att vara värt något. Detta sätter oerhört höga krav på mig själv att prestera väldigt bra. Det har varit och är fortfarande oerhört viktigt för mig vad olika personer tycker om mig och jag mäter mitt värde i min prestation. Jag har blivit vad man kallar prestationsprinsessa och hamnat i duktighetsfällan.

Det är en ond cirkel, som jag måste försöka ta mig ur, men det är svårt. Oerhört svårt. Jag försöker intala mig själv att jag är bra utan att göra bra. Det är så ovant att tänka så. Det känns inte som det är så, men jag vet att det borde kanske vara där. Jag är inte där än.

To be continued.

Denna dagen har varit en väldigt intensiv dag på jobbet. Jag kämpar med att göra lagom mycket, så att jag har tillräckligt med kraft och energi att det ska räcka hela dagen ut. Ibland tar liksom kraften slut mitt på dagen och jag har ingen ork kvar, fastän det är många timmar kvar.

Jag har väldigt svårt att hushålla med min energi, eftersom jag har väldigt höga krav på mig själv och under alldeles för många år har presterat max i alla situationer. Det är inte lätt att sänka kraven på sig själv.

Jag är dessutom en tävlingsmänniska ut i fingerspetsarna och tävlar i de flesta situationer. Jag har verkligen försökt att tagga ner på det, men det är svårt. Så oerhört svårt.